Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
упоря́дочить

упоря́дочить

Verb
C1

Deutsch

ordnen; in Ordnung bringen

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Konjugationsklasse

i

Reflexiv

Nein

aspect_partner

упорядочивать

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

упоря́дочуупоря́дочим

2. Person

упоря́дочишьупоря́дочите

3. Person

упоря́дочитупоря́дочат

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
упоря́дочилупоря́дочилаупоря́дочилоупоря́дочили

Imperativ

SingularPlural
упоря́дочиупоря́дочьте

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
упоря́дочивший

Passiv

PräsensVergangenheit
упоря́доченный

Adverbial

PräsensVergangenheit
упоря́дочивши, упоря́дочив
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian