Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
умоля́ть

умоля́ть

Verb
B2

Deutsch

anflehen; inständig bitten

Eigenschaften

Aspekt

Imperfektiv

Reflexiv

Nein

aspect_partner

умоли́ть

Konjugation

Präsens

SingularPlural

1. Person

умоля́юумоля́ем

2. Person

умоля́ешьумоля́ете

3. Person

умоля́етумоля́ют

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
умоля́лумоля́лаумоля́лоумоля́ли

Imperativ

SingularPlural
умоля́йумоля́йте

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
умоля́ющийумоля́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
умоля́емый

Adverbial

PräsensVergangenheit
умоля́яумоля́вши, умоля́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian