Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
умести́ть

умести́ть

Verb
C1

Deutsch

unterbringen; einpassen

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Konjugationsklasse

i

Reflexiv

Nein

aspect_partner

умещать

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

умещу́умести́м

2. Person

умести́шьумести́те

3. Person

умести́туместя́т

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
умести́лумести́лаумести́лоумести́ли

Imperativ

SingularPlural
умести́умести́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
умести́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
умещённый

Adverbial

PräsensVergangenheit
умести́вши, умести́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian