Zum Hauptinhalt
Start
›
Wörterbuch
›
умести́ть

умести́ть

Verb
C1

Deutsch

unterbringen; einpassen

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Konjugationsklasse

i

Reflexiv

Nein

aspect_partner

умещать

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

умещу́умести́м

2. Person

умести́шьумести́те

3. Person

умести́туместя́т

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
умести́лумести́лаумести́лоумести́ли

Imperativ

SingularPlural
умести́умести́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
—умести́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
—умещённый

Adverbial

PräsensVergangenheit
—умести́вши, умести́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian
умести́ть – unterbringen; einpassen