Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
спе́шить

спе́шить

Verb
B1

Deutsch

sich beeilen; es eilig haben

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Reflexiv

Nein

aspect_partner

спе́шивать

Konjugation

Präsens

SingularPlural

1. Person

спешу́спеши́м

2. Person

спеши́шьспеши́те

3. Person

спеши́тспеша́т

Futur

SingularPlural

1. Person

спе́шуспе́шим

2. Person

спе́шишьспе́шите

3. Person

спе́шитспе́шат

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
спе́шилспе́шиласпе́шилоспе́шили

Imperativ

SingularPlural
спешьспе́шьте

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
спе́шивший

Passiv

PräsensVergangenheit
спе́шенный

Adverbial

PräsensVergangenheit
спе́шивши, спе́шив
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian