Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
соверши́ть

соверши́ть

Verb
C1

Deutsch

1.

vollbringen; ausführen

2.

begehen (ein Verbrechen)

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Konjugationsklasse

i

Reflexiv

Nein

aspect_partner

совершать

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

совершу́соверши́м

2. Person

соверши́шьсоверши́те

3. Person

соверши́тсоверша́т

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
соверши́лсоверши́ласоверши́лосоверши́ли

Imperativ

SingularPlural
соверши́соверши́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
соверши́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
совершённый

Adverbial

PräsensVergangenheit
соверши́вши, соверши́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian