Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
расколо́ть

расколо́ть

Verb
C1

Deutsch

spalten; zerbrechen

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Konjugationsklasse

e

Reflexiv

Nein

aspect_partner

раскалывать

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

расколю́раско́лем

2. Person

раско́лешьраско́лете

3. Person

раско́летраско́лют

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
расколо́лрасколо́ларасколо́лорасколо́ли

Imperativ

SingularPlural
расколи́расколи́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
расколо́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
раско́лотый

Adverbial

PräsensVergangenheit
расколо́вши, расколо́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian