Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
прекрати́ть

прекрати́ть

Verb
B2

Deutsch

beenden; aufhören

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Reflexiv

Nein

aspect_partner

прекраща́ть

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

прекращу́прекрати́м

2. Person

прекрати́шьпрекрати́те

3. Person

прекрати́тпрекратя́т

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
прекрати́лпрекрати́лапрекрати́лопрекрати́ли

Imperativ

SingularPlural
прекрати́прекрати́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
прекрати́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
прекращённый

Adverbial

PräsensVergangenheit
прекрати́вши, прекрати́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian