Zum Hauptinhalt
Start
›
Wörterbuch
›
прекрати́ть

прекрати́ть

Verb
B2

Deutsch

beenden; aufhören

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Reflexiv

Nein

aspect_partner

прекраща́ть

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

прекращу́прекрати́м

2. Person

прекрати́шьпрекрати́те

3. Person

прекрати́тпрекратя́т

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
прекрати́лпрекрати́лапрекрати́лопрекрати́ли

Imperativ

SingularPlural
прекрати́прекрати́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
—прекрати́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
—прекращённый

Adverbial

PräsensVergangenheit
—прекрати́вши, прекрати́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian