Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
поруча́ть

поруча́ть

Verb
C1

Deutsch

beauftragen; anvertrauen

Eigenschaften

Aspekt

Imperfektiv

Konjugationsklasse

e

Reflexiv

Nein

aspect_partner

поручить

Konjugation

Präsens

SingularPlural

1. Person

поруча́юпоруча́ем

2. Person

поруча́ешьпоруча́ете

3. Person

поруча́етпоруча́ют

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
поруча́лпоруча́лапоруча́лопоруча́ли

Imperativ

SingularPlural
поруча́йпоруча́йте

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
поруча́ющийпоруча́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
поруча́емый

Adverbial

PräsensVergangenheit
поруча́япоруча́вши, поруча́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian