Zum Hauptinhalt
Start
›
Wörterbuch
›
око́нчить

око́нчить

Verb
A1

Deutsch

abschließen; absolvieren

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Reflexiv

Nein

aspect_partner

ока́нчивать

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

око́нчуоко́нчим

2. Person

око́нчишьоко́нчите

3. Person

око́нчитоко́нчат

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
око́нчилоко́нчилаоко́нчилооко́нчили

Imperativ

SingularPlural
око́нчиоко́нчите

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
—око́нчивший

Passiv

PräsensVergangenheit
—око́нченный

Adverbial

PräsensVergangenheit
—око́нчивши, око́нчив
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian
око́нчить – abschließen; absolvieren