Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
обличи́ть

обличи́ть

Verb
C1

Deutsch

1.

entlarven; bloßstellen

2.

anprangern

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Konjugationsklasse

i

Reflexiv

Nein

aspect_partner

обличать

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

обличу́обличи́м

2. Person

обличи́шьобличи́те

3. Person

обличи́тоблича́т

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
обличи́лобличи́лаобличи́лообличи́ли

Imperativ

SingularPlural
обличи́обличи́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
обличи́вший

Passiv

PräsensVergangenheit
обличённый

Adverbial

PräsensVergangenheit
обличи́вши, обличи́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian