Zum Hauptinhalt
Start
›
Wörterbuch
›
кря́кнуть

кря́кнуть

Verb
C1

Deutsch

quaken; knacken

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Konjugationsklasse

e

Reflexiv

Nein

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

кря́кнукря́кнем

2. Person

кря́кнешькря́кнете

3. Person

кря́кнеткря́кнут

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
кря́кнулкря́кнулакря́кнулокря́кнули

Imperativ

SingularPlural
кря́кникря́кните

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
—кря́кнувший

Passiv

PräsensVergangenheit
——

Adverbial

PräsensVergangenheit
—кря́кнувши, кря́кнув
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian
кря́кнуть – quaken; knacken