Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
ко́нчиться

ко́нчиться

Verb
A2

Deutsch

1.

enden; aufhören

2.

ausgehen

Eigenschaften

Aspekt

Perfektiv

Reflexiv

Ja

aspect_partner

конча́ться

Konjugation

Futur

SingularPlural

1. Person

ко́нчусько́нчимся

2. Person

ко́нчишьсяко́нчитесь

3. Person

ко́нчитсяко́нчатся

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
ко́нчилсяко́нчиласько́нчилосько́нчились

Imperativ

SingularPlural
ко́нчисько́нчитесь

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
ко́нчившийся

Passiv

PräsensVergangenheit

Adverbial

PräsensVergangenheit
ко́нчившись
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian