Zum Hauptinhalt
Start
Wörterbuch
блесте́ть

блесте́ть

Verb
B2

Deutsch

glänzen; funkeln

Eigenschaften

Aspekt

Imperfektiv

Reflexiv

Nein

aspect_partner

блесну́ть

Konjugation

Präsens

SingularPlural

1. Person

блещу́блести́м

2. Person

блести́шьблести́те

3. Person

блести́тблестя́т

Vergangenheit

MaskulinumFemininumNeutrumPlural
блесте́лблесте́лаблесте́лоблесте́ли

Imperativ

SingularPlural
блести́блести́те

Partizipien

Aktiv

PräsensVergangenheit
блестя́щийблесте́вший

Passiv

PräsensVergangenheit

Adverbial

PräsensVergangenheit
блестя́блесте́вши, блесте́в
Weitere Nachschlagewerke:dict.ccLeoBetonungenOpenRussian